Fanns en tid då mitt vanligaste diskussionsämne med mina vänner var svartsjuka. Hur man ska handskas med den, överleva den och komma runt den. Den förstörde, förtärde och tog död på allt. Jag valde att inte ha kvar den i mitt liv. Och vad nöjd jag är med det valet. Och att den där svartsjukan beror på otrohet det vet man ju. För som man känner sig själv känner man andra. Ungefär. Förutom för den svartsjuka kvinnan, där är det bara ren och skär magkänsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar