Här står jag helt avslappnat.

Eller inte alls. Det snöar och är svinkallt. Men i alla fall, en bloggbild blev det. Annars har dagen mest bestått av att gå mellan gamla kontoret och nya, packa lådor, sortera bland kalabaliken och förbereda inför morgondagen då flyttlasset går. Oj så fint vi kommer att få det. Och tänk så overkligt det känns. Som en dröm. Från funderingar, från kvälls och natt jobb, till kasta sig ut, till lilla rummet vi snabbt satt för trångt i till nästa steg. Som en dröm alltså. 

Nu Reklamöl på Norra Grängesbergsgatan. 

Lite manlig fägring.

Att vara ensam kvinna på jobbet var ett tag sedan. Blir lycklig så fort vi tar in en manlig freelance. Annat är det för min granne som jag pratade med i trapphuset häromdagen. Hon är van vid att hennes kolleger kissar i hören. En helt vanlig dag på jobbet för en kvinnlig byggingenjör alltså.

På handleden Anthropologie och Lite Kalabalik (så klart) Nu ska jag satsa allt på att komma i säng i tid. Kan gå. Måste gå.

Vegetariskt på Bastard.

Då blir det tre förrätter till huvudrätt. Och precis som jag vill ha det ju. Medan mitt sällskap tuggar i sig en rejäl lambit har jag tre härliga tallrikar och plats för dessert. Mitt sällskap bestod förövrigt av tre fantastiska kvinnor som jag känt sedan jag var 21. Att vi fortfarande har kontakt är helt underbart och att jag och C (vid det här laget fyllda 50) tänker precis likadant nu som för tretton år sedan.

Happy tisdag!

Har druckit Champagne, skrivit på ett hyresavtal för ny lokal och varit enormt produktiv. Sen tog det slut. Kan varit bubblorna som däckade mig totalt, klockan fem satt jag och stirrade apatiskt in i skärmen. Lagom tills det är dags att gå hem börjar energin att komma tillbaka.

Helgens.

Helgens fest; stans klokaste och finaste, snart, tjugofemåring firades med middag på Grand och drinkar på Belle. Helgens kan-inte-sluta; Quize Battle. Helgens söndag; grå men så oändligt skön ändå. Helgens balans; spinning och core på lördagen, pizza och popkorn på söndagen.

Född i fel land.

Man fixar en snitsig frisyr, tar på sig en tajt ostretchig kjol. Drar på vinterjackan som effektivt döljer allt, halsduken som plattar till frillan och sätter sig på cyklen och inser att man knappt kan trampa runt.

Man tager vad man haver.

Karins kommentar till detta. "Dom skulle ha gjort äpplet större".

Att känna sig som en kock.

Man tjoffar i en rejäl bit röding och stora bitar spetskål, på det kokosmjölk, buljong och massvis med färska örter och en hand full sockerärter. Det är fredag och man blir vansinnigt trött på en halv flaska vin.

Det sa swosch.

Så var denna veckan över. Jisses vad snabbt en vecka kan gå. Började dock dagen sådär. Med alla kläder i tvättstugan kändes garderoben minimal. Beslutade mig för en kavaj som plötsligt visade sig vara alldeles förliten över armarna. Slet av den och krånglade på ett par jeans där dragkedjan inte gick över magen. Vad har hänt liksom. Det blev byxor med stretch och ett cykelpass på Sats inbokat i morgon förmiddag. Livet är för gott helt enkelt. Nu ska jag klämma de sista fakturorna sen blir det middag med mannen som gör mig löjligt glad. Varje dag.

Ny bloggfavorit minsann.

Lite som Malmös Gossip Girl. Eller inte alls. Men i alla fall en blogg med uppfriskande, lokalt, branschinnehåll. Och tänk att bli kallad "superkreatör". Inte illa alls. Och nog tror jag mig veta vem ungefär som ligger bakom, men håller det för mig själv såklart.

Magi.

Så fort man stänger dörren bakom sig till restaurangen och kliver ut på bryggan försvinner all stress rakt ner under bryggan. Atmosfären är magisk. Ljudet, doften, färgerna på det slitna träet. En och en halv timme senare är kroppen rödflammig och trött men glad. En varannan vecka rutin har inletts och jag ser redan nu hur vi sitter där, jag och Elina om trettio år, två tanter med hängbröst och valkar och pratar om livet i bastun.

Om man vill förändra världen ska man ha lite mer kul än alla andra.

Allt eller inget.

Tänka sig att när man var yngre letade man febrilt efter kvinnliga förebilder. Det var skralt. Nu finns dom överallt, ung tjej med tre företag, en blogg och en utbildning i Sweitz. Samtidigt. Och minst en krasch eller en vägg de dundrat in i. Märkligt det där, att tjejer alltid måste förhålla sig till supersmalt eller supertjockt. Aldrig lite lagom sådär.

Annars kan man konstatera att detta är den tristaste dagen på året. De sa de på radion i morse. Tisdagen i november innan lön. Själv tänkte jag spexa till det med ett dopp i havet och lite sauna efter jobbet.

Bananas.

Ägnade mig mer åt att äta och dricka än shopping i London. Men en affär hann jag med, två timmar innan stängningsdags. Och väldigt väl spenderade timmar. Allt möjligt onödigt och fullständigt livsnödvändigt kom med hem. Bland annat skålarna på bilden ovan. Och så kan man ju tycka att nu när vi har både Starbucks och Sephora i Malmö och Victora Secrets 20 minuter iväg på Kastrup så fattas det bara att en stor och härlig Anthropology öppnar. Inte för mycket begärt.

Amen så snyggt.

Förutom att jag skulle kunna tänka mig de flesta outfits rakt av så hade modellen ju vansinnigt snygga smycken. Mia hon kan hon.

Mums.

Tror minsann att när den där töntiga kötttrenden gått över kommer vi att äta allt mer smårätter. Kalla det meze, tapas eller japas. What ever. Många rätter, små och vansinnigt goda i alla fall.

Veckans.

Veckans bästa; att den inte går att summera, har varit galet bra. Veckans behov av en detox; jag. Veckans bästa citat; Linda efter att hon gjort en excell-mall, men det citatet platsar inte här. Veckans ord; Malin beskriver vår nya lokal som spatiös. Veckans snyggaste; Damernas världs modereportage i senaste numret. Veckans bästsäljare, familjebandet. Veckans vem vill inte vara det, en blatte-lover. Veckans festlighet, Charlotte ställer till med fest och det blir vansinnigt gott och trevligt. Veckans helg, helt fantastisk i ett sällskap som gör mig galet lycklig.

Mycket märklig vecka.

Sällan man inleder veckan i London på detta sätt. Och sen såklart jobbar på i ett helt vanligt tempo resten av veckan. Ingen rast eller ro här inte. Och på det en mycket trevlig fotografering igår på Mat & Vänner. Förövrigt kanske Sveriges snyggaste mattidning.

Krutkärring.

Precis det blev jag kallad i helgen av min Londonguide och kära vän Miki. Så är det att umgås med folk som är födda på sent åttiotal. Annars behöver jag, just nu, minst en detox och en vit månad för att komma i form. Och så känner jag mig lite som på bilden ovan.

Tänk att ha dessa i bokhyllan.

Hyllmeter efter hyllmeter med historia. På Saint Martins College of Art and Design.

Hej studieresa.

Man skulle ju kunna tro att vi bara förlustar oss. Men icke. Späckat schema och inte en minut ledig. Från studiebesök på storbyrå till trerättersvinlunch med DNs utrikeskorre till PR byrån som pratade hållbarhet till byrån som sa saker vi redan visste och sen en kortis på hotellrummet innan middagen. Och en kväll med oförglömliga citat i stil med "Berlusconi är som en jävla banner. Det dummaste som uppfunnits." och historier som förmodligen gränsade till sanningen men innehöll både Victoria Silvstedt och George Clooney. En ny dag med besök på Saint Martins och bästa lunchen på länge och tillsist massa slides på The Guardian innan en minst sagt svettig och tajt bilresa till flygplatsen inleddes.

Såja.

Då byter denna Londonhelg skepnad. Från extremt avslappnat häng, långsamt tempo, förmycket vin och bästa energiboosten Miki till späckat schema, mycket inspiration och branschkolleger.

I somras satt jag som jurymedlem i DN:s reklamtävling Reklamkuppen. Som tack åker juryn och vinnande byrå på resa ihop! Till London då alltså.

Hej från London!

Mer än jag själv fattade det så behövde jag en paus. En arbetspaus. Var mer än litta stressad när jag checkade ut i torsdags. Och att då sticka till London för att hänga med Miki i ett par dagar är ju rena lyxen. Att strosa på Portobello Road, dela en flarra rött framför en öppen brasa på ett ställe i Notting Hill, köpa turkisk snabbmat påväg till festen på Old Street och sitta överst på de röda bussarna och se London åka förbi, samtidigt som jag får hela storyn sen sist, är ungefär just det jag behöver göra just nu.

Känner mig som en tjugofemåring med adhd.

Eller inte riktigt. Men när jag tänker på att jag ska tillbringa hela helgen med världens bästa tjugofemåring med adhad, i London dessutom, så blir jag onekligen lite uppspelt.

Annars funderar jag mest på att man ska tillåta sig att bli beroende. Att sakna. Inte vara så förbannat självständig och stark hela tiden.

Mätt.

Den bästa dagen på jobbet är när man befinner sig med en fotograf och matsylist i en fotostudio en hel dag. Ännu bättre är det när det är baka som är tema. Dock hade ingen räknat med att kladdkakan skulle vara så besvärlig. Inte ett dugg fotogenisk alltså. Den vägrade bli bra på bild. Och så blev jag än en gång påmind om den gången jag åt upp garneringen. Alla färska hallon slukade jag. Och lång ut på landet långt från en affär befann vi oss. Tur då att den positiva kocken tyckte det gick lika bra med frystorkade hallon.

Lunch.

Igår hade jag en businesslunch på Johan P. Marginaler, visioner och strategier diskuterades. Idag hade jag en Karinlunch på Mrs Saigon. Vi diskuterade varför man blir så fantastisk under ägglossningen, hur gamla skelett känns och att man inte kan leva utan ett visst mått av guilty pleasure. Det är balans det.

Idag ska jag bada naken i havet.

I iskallt hav dessutom. Men vad är mer uppfriskande än bastu och ett dopp i havet en ruggig novemberdag. Mycket förmodligen. Men få saker får igång blodcirkulationen mer. En hamamhanduksskrupp på det och sommarens sista solbränna åker ner i avloppet.

Jag och min ponny.

I lördags befann jag mig på en hästgård med tillhörande skånelänga. Skånsk idyll när den är som bäst. På detta en promenad med vidsträckta åkervyer med en bebis sovandes i vagnen. I mina iskalla stads loafers. Såklar. Tillverkade i ponnyskinn.

Om mormor.

Levt och suttit med mig på fiket ovan så hade hon chockat tittat i taket och konstaterat att de hängt upp fem stycken grislampor. Grisalampor i taket på ett kafé i stan. Vilket påfund.

Hej måndag.

Korslagda ben på golvet och fem avsmaknings rätter på Kin Long. Kinesiskt plommonvin till räkorna och fantastiska sesamknyten till dessert. Bebishäng på skånska landsbygden och kvalitetstid med bästa Maria. Lång lång promenad i höstsolen och äppelpajsfika för att avsluta med Detachment och jag har fortfarande inte skakat den av mig.

Jazzigt värre.

Drack rött och lyssnade på jazz på Grand igår. Visst fick vi New York feeling. Om man kisade. Största samtalsämnet var hur fina män vi träffat, vi tjejor i vårt singelgäng. Plötsligt händer det liksom. För min kära vän som fortfarande är singel hägrar en blind date ikväll. Han ska visst vara "snyggt klädd". Hm. Snygg eller snyggt klädd.

Veckan.

Lyssnat på "Här kommer natten" med Miss Li. Funderat på fenomenet att "gilla" strategiskt. Stressat osunt mycket. Gläds åt underbar respons på vårt nya SOS Barnbyar armband. Haft dåligt samvete över alla jag borde ringa/maila. Glömt träningskläderna hemma och handlat nya. På SATS. Insett att jag åker till London nästa helg. Tänkt på vilka fantastiska människor jag jobbar med.

Jag läste i din blogg.

När jag pratade med pappa per telefon häromdagen så sa han vid minst tre tillfällen "läste i din blogg att...". Man kan säga att vår konversation var uppbyggd på att pappa redan hade förkunskaper om vad som hänt i mitt liv senaste veckorna. Praktiskt eller tragiskt.

Igår var det Reklamöl. Annars inget som är värt att parat om, nästa gång vi hörs, pappa.

Dagens lunch.

Rasoir, salad Niçoise, skratt (Nina som pinsam morsa skrämmer slag på trick or treat barnet som ringer på dörren), ett glas vitt och halva reklam-malmö som sällskap.